Fostran

Fostran är ett tecken på kärlek. Bibeln säger i Hebreerbrevet 12:5-11: ”Ni har glömt den uppaning ni får som söner: Min son, förakta in Herrens tuktan och tappa inte modet, när du tuktas av honom. Ty den Herren älskar den tuktar han, och han agar var son han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? Om ni inte får en sådan fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inte riktiga söner. Vi hade våra jordiska fäder som tuktade oss, och vi hade respekt för dem. Skulle vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Fader så att vi får leva? Våra fäder tuktade oss ju bara en kort tid efter bästa förstånd, men Gud gör det till vårt verkliga bästa, för att vi skall få del av hans helighet. För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.”

Fostran är ett uttryck för kärlek. Bibeln säger i Ordspråksboken 13:24: ”Den som spar på riset hatar sin son, den som älskar honom fostrar honom i tid.”

Att fostra barnen när de är små förebygger större problem när de blir stora. Bibeln säger i Ordspråksboken 19:18: ”Fostra din son medan det finns hopp, sträva inte efter att vålla hans död.”